Royal Swedish Opera, seen from Helgeandsholmen

Image via Wikipedia

Som ni säkert har hört så propageras det för ett nytt operaskrytbygge i Stockholm. Eftersom det är en så vansinnig och absurd idé samtidigt som den har starkt stöd bland stora delar av samhällseliten så blir det väldigt roligt att följa vad som sägs.

DN eldar på med ett antal artiklar  (här, här, här och här) och visst finns det en viss balans, bla så refereras till en Sifo-undersökning som visar att en övervägande majoritet (73% i hela Sverige och 64% i Stockholm) av svenskarna är mot ett nytt operahus. Men artikeln ”Därför behöver Stockholm en ny opera – nu” är en kultursidespamflett för att motivera nybygget. Dock betydligt mer skrattretande än övertygande. Låt mig ge er några exempel:

Det är tre områden som artikelförfattaren Martin Nyström går igenom i sin argumentation för en ny opera och som praktiskt sammanfattas för läsaren som vill ha en överblick.

1. Funktionellt

Eftersom arbetsmiljö, scenteknik, akustik och lokalproblem inte når upp till den standard som de operaanställda önskar sig, så anses ”närmast orimliga renoveringsbehov” föreligga.

Visst, om man inte kan tänka sig att kompromissa på något område (och det är ju viktigt när vi pratar om den finaste av de fina kulturkonsterna) utan vill ha det allra bästa så är renoveringsbehovet säkert omfattande, men även om man skulle putta in 1000 miljoner i en renovering så är det ändå bara en fjärdedel av vad ett nybygge kostar. Jag tror att man kan få ganska mycket renovering för 1000 miljoner.

2. Konstnärligt

I sammanfattningen beskrivs det konstnärliga argumentet med följande glasklara motivering: ”För att Sverige skall få ett nytt operahus, med en ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna.”

Av ovanstående kan jag inte utläsa något annat än att det går precis lika bra i vilket operahus som helst. I den lite mer ingående artikeltexten förtydligas det på följande sätt: ” Men Kungliga Operan står också inför behovet att återta initiativet på det konstnärliga området och bli en brytpunkt för samtidens perspektiv och horisonter. När lilla Backateatern i Göteborg, som i år med sin ”Carmen” är mera lyckosam med att göra ett brännande samtalsämne av en klassiker än nationalscenen är det dags att tänka helt nytt”

Aha – den lilla lokala teatern som bara har en bråkdel av kostnader och betydligt enklare lokaler lyckas bättre med sina konstnärliga ambitioner än nationaaalscenen. Aha – vi måste ge nationalscenen ännu bättre lokaler och ännu mer resurser så att de kan sätta den lilla uppstickaren från landet på plats. Som ni ser så är logiken glasklar!

Men vänta bara – det blir ännu bättre!

3. Symboliskt

Sammanfattning av symbolargumentet lyder: ”För att ett nytt svenskt operahus, om det innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter, skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets ”öppna strukturer”, i en tid då segregation och konsumism gör det allt svårare att hävda den sant offentliga platsen” För er som har lite svårt att se vad dessa storvulna ord har med ett operahus att göra så finns det även för detta argument lite fler ledtrådar i artikeln:

”..viktigaste att den inte blir ytterligare ett nationellt monument utan en, vad Theodor Kallifatides brukar kalla, ”öppen struktur”. En mötesplats, ett torg, eller en offentlighet som befrämjar samma rika flerstämmighet och interkulturella dialog som präglade operakonsten..”

Aha – den mest elitistiska konstformen ska nu bli folklig och det heliga templet ska bli en plats för samhällets alla skikt. Helt enkelt en plats där förortsinvandraren ska kunna mötas med Östermalmskärringen och där hotellstädaren ska kunna frottera sig med börsbolagsdirektörer. Och det ska inte bara vara en angelägenhet för Stockholmaren utan det ska få hela svenska folket att stärkas i kampen mot inskränkt offentlighet som är följden av segregation och konsumism. Alltså kommer ett nytt operahus att ha positiva effekter även på segregationen och köphetsen. Tänk så mycket bra man kan få för bara 4 miljarder. Återigen är fördelarna bländande tydliga!

För den som inte kan få nog av fantastiska argument så finns det mer i att hämta i det debattinlägg som drog igång diskussionen. Där framförs även argumentet att alla andra har ju fått nya operahus så då vill vi också ha. Visserligen uttrycks det som att operakonsten går mot en ny vår med många nya byggnader runt om i världen (inte minst hos våra nordiska grannar) och med lokala nysatsningar i Sverige. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst koppling till efterfrågan och utbud av själva operan (med subventioneringar på 80-90% i Norden), så att det runnit in mycket pengar i branschen kan man inte tolka på annat sätt än att opera har blivit en statussymbol som både näringsliv och politiker gärna lägger andras pengar på. Sen finns det ju också privatpersoner som tycker att opera är ett bra sätt att bygga monument över sig själva (Maersk Mc-Kinney Möller).

Den som är något sånär klartänkt resonerar istället att alla satsningar som redan gjorts är ytterligare ett argument varför det inte behövs en ny opera i Stockholm, vilket beskrivs på ett bra sätt här.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är rabiat motståndare mot offentlig finansiering av kultur. När det gäller kulturstöd så måste dock huvudparametern vara att så många som möjligt ska få ut något vettigt (kvalitet) av pengarna. Ett genomsnittligt besök på operan under 2009 kostade ca 1700 kr i subventioner – utan kapitalkostnaderna för ett 4-miljardershus..

Finns det någon som kan ge mig några riktiga argument för ett nytt operahus?

 

Andra som har åsikter om ett nytt operahus:

DN Debatt, Axess, Vänsterdebatt, Magnus Andersson, Moteld, På första tillslaget, Mats Berglund, Stadsflanören, Kulturbloggen, Teatermagasinet, Anders Flanking, Rasmus Liberal

Annonser