februari 2011


Uppdatering: MP-språkrörskandidat besvarar inlägget och tar upp delar av den bristande logiken. Bara lite tråkigt o förutsägbart att det kom från MP. Det hade ju annars varit ett utmärkt läge för en centerpartist att visa framfötterna på miljöområdet. Fast det är klart – deras partipiska lär väl vina om det är någon som släpper på tekniknaivismen.

Eko-bloggen blev jag tipsad om ett helt osannolikt debattinlägg på SvD Brännpunkt.

Inlägget är signerat av chefen för Svenska Flygbranschen och miljöcheferna för SAS och Malmö Aviation. Det förekommer att miljöchefer har någon form av miljöintresse och kunskap om miljöfrågor, men det är inte helt ovanligt att de får använda sina kunskaper för att försöka måla deras verksamheter lite grönare än vad de är. Men ibland måste det vara rätt jobbigt..

”Vi räddar miljön genom att människor flyger” är både rubrik på inlägget och det budskap som man försöker krysta ut. Det är inte överraskande att logiken blir haltande, men lite effektivare gröntvättning borde man kunna prestera.

Första budskapet i inlägget är att skatter är ineffektiva för att minska volymen av flygresor: ”Men vägen till minskade flygutsläpp går inte via klimatskatter och passagerarskatter. […] Sett över tid har flygindustrin med jämna mellanrum påfört bränsletillägg på biljettpriset, inte vid något tillfälle har det fått människor att flyga mindre.”

Är detta inte ett att indirekt be om högre skatter? Det finns få branscher där man frivilligt skulle säga att högre skatter inte påverkar efterfrågan på tjänsterna eller produkterna! Alltså inte helt smart drag. Sen försöker artikelförfattarna slå knut på sig själva genom att säga att lönsamheten och därmed investeringstakten (i grön teknik) skulle påverkas negativt av skatter – trots att människor flyger lika mycket även om priset går upp..

”Att i det läget tro att skatter och pålagor är svaret på flygets utsläpp är att skjuta sig själv i foten, det skulle bara betyda att investeringstakten minskar och flygets gröna omställning försvåras.”

Om man bortser från det orimliga med ett grönt flyg så har jag svårt att se varför frivilliga investeringar i grön teknik skulle vara effektivare än ”klimatskatter” eller om utsläppsrättigheter införs. Ett styrsystem som premierar lägre koldioxidutsläpp och helt enkelt gör gröna investeringar mer lönsamma är givetvis mer effektivt! Även om det leder till högre priser och mindre flygande. I verkliga världen är flyget givetvis priskänsligt och det är där skon klämmer för branschen. Idag är ju flyget oerhört gynnat ur ett skatteperspektiv jämfört med andra transportslag och det är det som man vill slå vakt om. Författarna av inlägget försökte väl hälla lite vatten på den skattebrasa som ligger och pyr – men råkade ta olja istället!

_

Andra pärlor som jag inte kan låta bli att citera (kommentarer överflödiga):

Grön omställning för flyget förutsätter investeringar i miljöteknik, investeringar förutsätter lönsamhet, lönsamhet förutsätter att människor fortsätter flyga.”

”Vi kommer aldrig att kunna sänka flygets utsläpp med hjälp av straffskatter med mindre än att vi slutar flyga helt.”

”Svenskarna har sedan länge vant sig vid julresan till Thailand, affärsresan till Göteborg och weekendresan till London med goda vänner. Vi tycker att vi i Sverige ska kunna få fortsätta med det utan att få dåligt samvete. Det är något positivt, resande är en förutsättning för turism, handel och möten över gränserna”

_

Det finns även moderater som ser en poäng med att sluta skattesubventionera flyget:

Lars Hjalmered

Att det finns företrädare för MP (1, 2) och V som vill åtgärda missförhållandet är mindre överraskande.

Investeringssnubben John Mauldin har publicerat ett utdrag ur sin kommande bok där han diskuterar ”debt supercycle” med utgångspunkt i en rapport från BIS (Bank of International Settlements – centralbankernas samarbetsorganisation).

Det är en läsvärd sammanfattning som visar på explosiviteten i de budgetunderskott som härjar både på vår kontinent och på andra sidan pölen.

Nedanstående diagram (finns också i BIS-rapporten) visar vad som händer med skuld/BNP om man väljer/lyckas att:

1. inte göra några förändringar (både underskott och pensionsvillkor)

2. minska underskott med 1 procentenhet per år under fem år, men behåller pensionsvillkor oförändrade

3. minska underskott med 1 procentenhet per år under fem år och håller pensionskostnaden stabil (trots fler pensionärer – alltså sämre villkor)

Slutsatsen i rapporten från BIS är:

1. Skuldproblematiken är besvärligare än bara effekterna av finanskrisen – åldrande befolkning ger en ännu större effekt.

2. Nivån på de offentliga skulderna har lett till att statsskulder (I-världens) inte längre betraktas som lågrisk, vilket kan sätta press på regeringar att agera snarare än vad de skulle önska eller hoppas.

3. Det finns risk att höga skuldnivåer påverkar tillväxtpotentialen negativt

Rapportförfattarna vill inte ge råd om hur skuldproblematiken ska hanteras, men menar att höjd pensionsålder är att föredra framför reducering av förmåner eller höjda skatter. Något som jag har lite svårt att se orsaken till. Inte minst med tanke på att USA har en militärbudget som absolut inte matchar deras ekonomiska förmåga. Visserligen har det i relativa tal gått ner några procentenheter sen toppåren, men USA är fortfarande överlägsen etta med nästan 50% av de globala militärutgifterna. Samtidigt ligger de senaste skattelättnaderna för rika fortfarande kvar och USA har sedan 60-talet haft en trend med minskad progressivitet i skatteskalan (översta tiotusendelen betalade 71,4 procent 1960, medan de 2004 slapp undan med 34.7%).

Men skulle man lägga till den våta filt som ett oljepris i intervallet 100-200$ innebär för USAs (mfl) ekonomi så blir det nog ännu brantare kurvor i diagrammet.

I ett av de första inläggen på den här bloggen skrev vi om att en stor del av börsföretagen i Sverige egentligen är ägda av allmänheten via fonder och pensionsavsättningar. Trots det så agerar förvaltarna av dessa fonder ofta som om de själva är ägarna när de representerar fonden på bolagsstämmor osv.

Nu visar det sig att Folksam anammar en del av idén med demokratiska fonder. Man låter fondens sparare (dvs de som står för kapitalet till fondens ägande) rösta om vad som Folksam ska ta upp på bolagsstämman. Även om det verkar vara en bit kvar till spararna får någon egentlig makt över fondförvaltarnas agerande så är det i alla fall ett första steg.

Snart har kanske tvångssparandet i pensionsfonder blivit en modernare form av löntagarfonder?

Efter höstens katastrofval är det inte konstigt att det rör på sig i de rödgröna leden (ok, i MP är det ju av annan anledning). Jag har tidigare skrivit om MPs möjligheter att fortsätta uppåt med Gustav vid rodret. Bloggrannen Flute skrev ett inlägg om Jonas Sjöstedt och hans förutsättningar att styra upp vänsterpartiet.

När det gäller S och deras kremlologiska process för att hitta partiledare så är det verkligen inget ämne som intresserar mig. Men efter att sett web-enkäten i DN där man frågar om vilken kandidat som bör bli partiledare så kan jag inte låta bli att kommentera ämnet. Visserligen är det inte fler än ca 6000 som svarat på frågan (just nu), men att outsidern Lena Sommestad låg i topp med 32% av rösterna var en klar överraskning.

Oavsett partisympati så måste erkännas att Lenas blogg är en av få politikerbloggar (åtminstone av de mer inflytelserika politikernas) som verkligen vågar gå på djupet och måla upp den politiska visionen, samtidigt som det baseras på väl genomtänkta och kunskapsbaserade analyser. Som jag förstår det så är Lena inte tillräckligt insyltad i sossarnas maktspel för att vara en sannolik kandidat.

Men det hade helt klart känts som en frisk fläkt i ett parti som har mycket unket att vädra ut.

Uppdatering – både vänster och högerbloggare uppskattar att Lena har åsikter och en politisk egen vilja!

 

Noterat i tidningar: Privata Affärer, Expressen, LO-Tidningen, DN

Bloggat: Isobels text och verkstad , Rebella, Peter Andersson, Min politiska sida, Katarina Nyberg Finn, bios, Björn Andersson

Min favorit till S-ledarposten har på sin blogg svarat på Bengt Randers (ASPO Sverige) fråga om Peak Oil. Kort svar, men kännedom om problematiken finns.

Bengt Randers said 12 hours ago:

Bra att politik ska byggas på kunskap.
Var har du då för kunskap om Peak Oil och dess eventuella konsekvenser?
Hur tror du att det kommer att utveckla sig i framtiden Post Peak, står vi rustade för eventuella problem som kan komma i dess fotspår?
Hur påverkas ekonomin av att vi har mindre energi i framtiden, finns det en sådan koppling?
Hur kan vår livsmedelsförsörjning påverkas, när det går åt stora mängder energi för att producera livsmedel?
Du kan titta på vår hemsida där vi tar upp sådana spörsmål.

lenasommestad said 11 hours ago:

Tack Bengt! Jag har försökt följa Peak Oil-debatten, inte minst via Kjell Aleklett här i Uppsala. Men det finns mycket att lära. Här finns några av de stora utmaningar som kräver båda nya tankar och ny teknik för hållbar utveckling.

Bloggrannarna Flute och Cornucopia rapporterade tidigare idag om dokument från wikileaks som the Guardian presenterar, där det framgår att en hög chef (Sadad al-Husseini, fd prospektering och produktionschef) på det statliga Saudi Aramco meddelat amerikanska diplomater att Saudiarabiens oljereserver är överskattade med upp till 40%.

Nu har Sadad bestämt sig för att förklara vad han egentligen sa till diplomaterna: ”What I’m disputing (in the leaked cable) is the 900 billion barrels figure, and correcting the fact that the 716 billion barrel figure is oil in place, not reserves,” he told Dow Jones. ”If you look at Aramco’s report on reserves, it says 260 billion barrels. If you say this figure is 700 billion barrels, you’re overstating it.”

När det gäller den dagliga produktionskapaciteten där al-Husseini under 2007 hade uttalat att Saudi Aramco inte har kapacitet att nå 12,5 miljarder fat per dag under 2009 så har han idag inga invändningar mot den saudiska diktaturens uttalande att de nådde den kapaciteten under 2010.

Saudi Arabien har ett stenhårt grepp om alla som uttalar något som kan betraktas som politisk opposition. 2007 fick Amnesty en uppgift om att 3000 personer satt fängslade av politiska skäl, utan rättegång eller åtal. Tortyr är vanligt.

Om jag hade känt hur säkerhetspolisen flåsade mig i nacken efter att ett förtroligt diplomatsamtal läckt ut så hade jag också gjort mitt bästa för att dementera.

Ikväll tog jag mig till Tim Jacksons (mer bakgrundsinfo om honom) föreläsning i Malmö för att höra vad han hade att säga. Och jag var inte ensam.. Föreläsningen hade flyttats till den största föreläsningssalen som uppskattningsvis rymde några hundra, men det blev ändå en golvplats för mig och ganska många andra.

Eftersom jag inte läst hans bok (nyligen översatt till svenska) – bara hans debattartikel i Expressen så var jag nyfiken på hans budskap.

Föreläsningen blev en effektiv sammanfattning av huvudteserna i hans bok (jag bläddrade i den efteråt) som han levererade på ett slagkraftigt, men ändå nyanserat sätt.

Sammanfattningsvis kan man beskriva hans budskap i tre huvudpunkter:

1. Konstant ekonomisk tillväxt i en värld av begränsade resurser är omöjligt (självklart för en biolog, men ack så svårt för en nationalekonom..).

Ett talande räkneexempel presenterades: Idag är relationen CO2/$ i den globala ekonomin 768g/$. För att nå uppställda klimatmålsättningar för 2050 med bibehållen tillväxt så måste värdet ner till 6 g/$!

Marginalnyttan av BNP-tillväxt avtar starkt för välfärdsindikatorer som livslängd, barnadödlighet, utbildning, trygghet, lycka, etc – det finns helt enkelt inte några rationella skäl för oändlig ekonomisk tillväxt. För människor med låg levnadsstandard finns det däremot all anledning att främja tillväxt eftersom det ger avsevärd effekt på välståndet. Tim betonade flera gånger att han inte är en ideologisk motståndare till tillväxt – i utvecklingsländer kan det definitivt finnas behov av tillväxt. Inget i linje med det snömos som Sydsvenskan hävde ur sig och som jag tog upp i föregående inlägg.

2. Dagens ekonomiska system har en mycket effektiv inneboende dynamik för att stimulera ekonomisk tillväxt. Tim beskrev det ungefär så här: Symbiosen mellan företag och hushåll gör att ökade inkomster och lägre priser (effektiviseringar) ger hushållen större utrymme för att investera och spendera, vilket i sin tur gynnar företagens tillväxt. Lanseringar av nyheter och behov av statuskonsumtion (heminredningsboomen, märkeskläder, tekniska prylar, etc,etc) bidrar till att upprätthålla hushållens konsumtion. Systemet kan också alltid eldas på med krediter (QE, kreativa finansmarknadsprodukter, liberalisering av lånevillkor, etc). Dynamiken i både den ekonomiska och sociala strukturen är som skräddarsydd för ett samhälle av evig tillväxt.

Problemet är ju att det finns begränsningar. Finanskrisen är ett bra exempel på när maskineriet börjar hacka. Även Tim är inne på att det inte är en engångsföreteelse. Oljepris nämndes som en tänkbar utlösare till nästa kris.

Den struktur som är optimerad för att leverera tillväxt utan hänsyn till ekologiska systembegränsningar klarar helt enkelt inte av att skapa de drivkrafter som behövs för en nödvändig omställning.

3. Denna del av föreläsningen blev snabbspolad pga tidsbrist, men i stort handlade det om människans drivkrafter och hur de kan användas. Ur ett evolutionsperspektiv har människan haft behov av egenskaper som motsatsparen själviskhet och altruism, strävan efter nytt och bevarande av gammalt. Tim menar att dagens samhällsstrukturer och -institutioner är hårt inriktade på stimulering av själviskhet och strävan efter nytt. Detta är något som man måste ändra på för att få ett system som driver utvecklingen i rätt riktning. Som sagt så blev det något summariskt här så fler detaljer får väl inhämtas från boken.

_

På det hela taget alltså inga större nyheter eller revolutionerande påståenden, men mycket bra paketerat och hopknutet. Föreläsningen i Stockholm rekommenderas (ABF-huset 8 februari 18.00).

Tim kommer även att ha en föreläsning i riksdagen. Man kan ju hoppas att någon mer än de närmaste sörjande hittar dit. Skulle vara kul att få en rapport om det är någon som har planerat in ett besök.

_

Frågan om hur Socialdemokraterna ser på tillväxt hettade till i samband med Prime-gate. Ingen vågade vara öppet tillväxtkritisk, men det visade sig ändå finnas en hel del nyanser. När jag sökte på Tim Jackson så hittade jag två andra sossar som fått upp ögonen, HBT-sossen och Bo Widegren. MP-bloggar dominerade sökningen stort. Kommentarer från alliansbloggar lyste tyvärr med sin frånvaro.

Positiv artikel i DN om boken.

Nästa sida »