Bau-EU

Image via Wikipedia

2007 satte EU upp klimat och energimål som ska uppfyllas innan 2020:

– minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 % (30% vid internationell överenskommelse) – från 1990 års nivå

– primärenergianvändning i EU ska minska med 20% mha ökad energieffektivitet

– öka andelen förnybar energi till 20% av all energianvändning i EU

Capgemini gör en årlig studie av energimarknaden och i årets upplaga utvärderar man hur långt EU har kommit på vägen mot de uppsatta målen. Inte helt överraskande kommer man fram till att det är mycket kvar att göra och att det blir svårt att klara målen.

För att börja med den lätta biten – när det gäller växthusgaserna så är man på god väg. Man har redan kommit ner till en nivå som är 17,3% lägre än 1990. Som vanligt kan man dock se ett tydligt övergripande samband mellan tillväxt och klimatpåverkan. Ekonomins tillbakagång under 2009 bidrog till ca 7% av de 17,3% nedgång. Nu är det väl ingen som räknar med stark tillväxt i EU-området fram till 2020 så det går säkert att ro hem en 20%-ig reducering utan alltför stora ansträngningar. En internationell överenskommelse som höjer målsättningen till det lite mer utmanande 30%  är inte på tapeten efter misslyckandet i Köpenhamn.

Energieffektiviseringen blir svårare att ro i hamn. Visserligen fick man även på detta område stor hjälp av finanskrisen som drog ner energiförbrukningen under 2009 med 5,6%, men även med nolltillväxt fram till 2020 så är det tveksamt om målet kan nås. Transport och fastighetssektorn har störst potential och de är branscher där tar lång tid innan effektiviseringar slår igenom på bred front (pga långa ledtider).

Att att öka andelen förnybart till 20% blir också svårt att uppnå. Tillväxttakten av förnybart gick ner under 2009, men låg fortfarande på 15% för vind och 53% för solenergi. Trots den höga tillväxten av förnybart så bedöms den inte att räcka till för att nå en andel på 20% till 2020.

I mina ögon är ovanstående ett exempel på hur svårt det är att både ha och äta kakan, dvs göra tillräckliga miljöförbättringar samtidigt som ekonomin växer. Det överlägset snabbaste sättet att minska energiförbrukningen och därmed klimatpåverkan är en ordentlig recession. Men samtidigt så finns det bieffekter med en krympande ekonomi. Förutom att det säljs färre tepanyaki-hällar så rasar även investeringarna i det som på lite längre sikt ska hjälpa oss att få ordning på energisituationen.

Vad man kan konstatera är alltså att vi helt enkelt inte har de incitament som krävs för att göra vårt samhälle långsiktigt hållbart oavsett om vi har tillväxt eller inte. Det som behövs är därför att skruva åt incitamenten ordentligt så att en större del av hushållskassan går till omställning samtidigt som samhället på sikt måste anpassas till en ekonomi utan tillväxt.

Annonser