Kultur


Jag brukar försöka låta bli att skriva inlägg som bara tipsar om andra bloggares inlägg, men den här gången måste jag göra ett undantag.

Utmärkta Uppsalainitiativet (”för dig som inte vet bäst själv”) har skrivit en läsvärd debattartikel där de uppmärksammar tre forskare som är profilerade – och jobbar hårt – som klimatförnekare. Dessa tre forskare hade också en framträdande roll på den tiden när liknande desinformerande pågick för att framställa passiv rökning som ofarligt.

Jag tror inte att det främst är lobbyismpengar som är den drivande kraften för de utpekade forskarna och andra i samma situation.  Istället är det människans naturliga konservatism som gör det svårt att ta till sig något som vänder upp och ner på alla djupt präglade föreställningar och beteenden. Det som dock kan ge oss ett litet hopp i klimatfrågan är hur snabbt den allmänna uppfattningen ändå kan ändra sig när det väl tar fart. Jag har tagit upp ämnet tidigare. Ett av de bästa exemplen är den här barnpornografiska reklamen som idag skapar allt annat än positiva associationer!

Annonser

Då var det dags för ett ämne utanför bloggens huvudfåra.

Under de senaste åren har det uppmärksammats allt mer att judar i Malmö känner sig utsatta och förföljda. Jag måste erkänna att jag från början hade lite svårt att ta rapporteringen riktigt på allvar. Visst kan Gaza-invasionen skapat en hel del hatkänslor med irrationellt beteende som följd, men min spontana reaktion var att så väldigt omfattande kan det väl ändå inte vara.

Nyfiken på hur svenska islambloggare ser på saker och ting fick mig att leta upp och börja läsa några sådana. Den första jag hamnade på var en blogg som verkade ge ett seriöst intryck med långa artiklar om utvecklingen i mellanöstern. Men ganska snabbt började det dyka upp ett genomgående tema, ungefär såhär – om det inte hade varit för de illasinnade sionisterna så hade situationen i Mellanöstern varit mycket bättre. Och inte bara där utan i hela världen, förutom i Iran där man är på god väg att bygga upp idealsamhället! Om någon lite försynt påpekar att Iran kanske inte verkar så fantastiskt mysigt (tex om man hänvisar till Transparency Internationals bild av korruption i Iran som jag gjorde) så bemöts man ofelbart av svaret att man inte kan lita på propagandan från sionistiskt styrda organisationer! Begreppet NWO dyker givetvis också upp i den konspirationsteoretiska världsbilden som framträder. Att det länkas till nationell.nu (högerextrem sida) trodde jag först var någon form av ironi. Men även om nationell.nu inte har mycket till övers för muslimer och islam så upptäckte jag att islamisterna (eller vad vi nu ska kalla dem) har tagit över nationalisterna/högerextremisternas bild av judarna.

Min diagnos är att denna islambloggare har hamnat i ett sektliknande extremisttänkande där all fakta som inte stämmer överens med den egna världsbilden snabbt och enkelt sorteras bort som irrelevant (ytterligare ett exempel på speciell diskussion).

Detsamma kan sägas om en annan islamblogg som i mångt och mycket delar världsbilden ovan, (hurra för Iran!) men som har en något mer religiös profil. På bloggen finns det ett inlägg som förklarar trafficking och prostitution med den: ”liberala sex kulturen och det moraliskt förfallna samhälle vi lever i idag”. Här kan vi prata moralkonservativt och inte så lite jämställdhetsfientligt (inte minst i efterföljande diskussion).

Ett annat exempel är kulturvärldens tidigare favoritmuslim Mohamed Omar som gått och blivit extremist. Även hans blogg visar samma tydliga tecken som bloggarna ovan. Läs mer om M O på Newsmill.

De omnämnda bloggarna är inte på något sätt våldsförespråkare, men när personer som kan formulera sig väl har dessa värderingar så är det ett tecken på att det också finns andra mer våldsbenägna islamister med ungefär samma världsbild. Alltså är det ganska sannolikt att situationen för judar i Malmö är betydligt besvärligare än vad åtminstone jag trodde från början.

En annan intressant aspekt är att även moderata och sekulära muslimer känner sig utsatta för de extrema islamisternas hat.

Ulf Nilsson i Expressen skriver att Sverige och svenskarna befinner sig i ett krig mot muslimerna. Jag skulle snarare vilja säga att Sverige och svenskarna (invandrare inkluderade) bör fortsätta att kämpa mot okunniga, intoleranta, bakåtsträvande grupperingar, som man länge gjort med tex vänster- och högerextrema, men också med religiöst konservativa. Islamisterna är ytterligare en gruppering att lägga till på listan, varken mer eller mindre.

,____

Här är några andra exempel på islambloggar där det finns ett och annat som kan få vän av ordning att haja till: Noorislam, Seende, Ledaren, Min Hijab

För övrigt bör den första åtgärden vara att sätta stopp för religiösa friskolor, vilket tas upp i flera inlägg på Lindenfors blogg.

Royal Swedish Opera, seen from Helgeandsholmen

Image via Wikipedia

Som ni säkert har hört så propageras det för ett nytt operaskrytbygge i Stockholm. Eftersom det är en så vansinnig och absurd idé samtidigt som den har starkt stöd bland stora delar av samhällseliten så blir det väldigt roligt att följa vad som sägs.

DN eldar på med ett antal artiklar  (här, här, här och här) och visst finns det en viss balans, bla så refereras till en Sifo-undersökning som visar att en övervägande majoritet (73% i hela Sverige och 64% i Stockholm) av svenskarna är mot ett nytt operahus. Men artikeln ”Därför behöver Stockholm en ny opera – nu” är en kultursidespamflett för att motivera nybygget. Dock betydligt mer skrattretande än övertygande. Låt mig ge er några exempel:

Det är tre områden som artikelförfattaren Martin Nyström går igenom i sin argumentation för en ny opera och som praktiskt sammanfattas för läsaren som vill ha en överblick.

1. Funktionellt

Eftersom arbetsmiljö, scenteknik, akustik och lokalproblem inte når upp till den standard som de operaanställda önskar sig, så anses ”närmast orimliga renoveringsbehov” föreligga.

Visst, om man inte kan tänka sig att kompromissa på något område (och det är ju viktigt när vi pratar om den finaste av de fina kulturkonsterna) utan vill ha det allra bästa så är renoveringsbehovet säkert omfattande, men även om man skulle putta in 1000 miljoner i en renovering så är det ändå bara en fjärdedel av vad ett nybygge kostar. Jag tror att man kan få ganska mycket renovering för 1000 miljoner.

2. Konstnärligt

I sammanfattningen beskrivs det konstnärliga argumentet med följande glasklara motivering: ”För att Sverige skall få ett nytt operahus, med en ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna.”

Av ovanstående kan jag inte utläsa något annat än att det går precis lika bra i vilket operahus som helst. I den lite mer ingående artikeltexten förtydligas det på följande sätt: ” Men Kungliga Operan står också inför behovet att återta initiativet på det konstnärliga området och bli en brytpunkt för samtidens perspektiv och horisonter. När lilla Backateatern i Göteborg, som i år med sin ”Carmen” är mera lyckosam med att göra ett brännande samtalsämne av en klassiker än nationalscenen är det dags att tänka helt nytt”

Aha – den lilla lokala teatern som bara har en bråkdel av kostnader och betydligt enklare lokaler lyckas bättre med sina konstnärliga ambitioner än nationaaalscenen. Aha – vi måste ge nationalscenen ännu bättre lokaler och ännu mer resurser så att de kan sätta den lilla uppstickaren från landet på plats. Som ni ser så är logiken glasklar!

Men vänta bara – det blir ännu bättre!

3. Symboliskt

Sammanfattning av symbolargumentet lyder: ”För att ett nytt svenskt operahus, om det innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter, skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets ”öppna strukturer”, i en tid då segregation och konsumism gör det allt svårare att hävda den sant offentliga platsen” För er som har lite svårt att se vad dessa storvulna ord har med ett operahus att göra så finns det även för detta argument lite fler ledtrådar i artikeln:

”..viktigaste att den inte blir ytterligare ett nationellt monument utan en, vad Theodor Kallifatides brukar kalla, ”öppen struktur”. En mötesplats, ett torg, eller en offentlighet som befrämjar samma rika flerstämmighet och interkulturella dialog som präglade operakonsten..”

Aha – den mest elitistiska konstformen ska nu bli folklig och det heliga templet ska bli en plats för samhällets alla skikt. Helt enkelt en plats där förortsinvandraren ska kunna mötas med Östermalmskärringen och där hotellstädaren ska kunna frottera sig med börsbolagsdirektörer. Och det ska inte bara vara en angelägenhet för Stockholmaren utan det ska få hela svenska folket att stärkas i kampen mot inskränkt offentlighet som är följden av segregation och konsumism. Alltså kommer ett nytt operahus att ha positiva effekter även på segregationen och köphetsen. Tänk så mycket bra man kan få för bara 4 miljarder. Återigen är fördelarna bländande tydliga!

För den som inte kan få nog av fantastiska argument så finns det mer i att hämta i det debattinlägg som drog igång diskussionen. Där framförs även argumentet att alla andra har ju fått nya operahus så då vill vi också ha. Visserligen uttrycks det som att operakonsten går mot en ny vår med många nya byggnader runt om i världen (inte minst hos våra nordiska grannar) och med lokala nysatsningar i Sverige. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst koppling till efterfrågan och utbud av själva operan (med subventioneringar på 80-90% i Norden), så att det runnit in mycket pengar i branschen kan man inte tolka på annat sätt än att opera har blivit en statussymbol som både näringsliv och politiker gärna lägger andras pengar på. Sen finns det ju också privatpersoner som tycker att opera är ett bra sätt att bygga monument över sig själva (Maersk Mc-Kinney Möller).

Den som är något sånär klartänkt resonerar istället att alla satsningar som redan gjorts är ytterligare ett argument varför det inte behövs en ny opera i Stockholm, vilket beskrivs på ett bra sätt här.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är rabiat motståndare mot offentlig finansiering av kultur. När det gäller kulturstöd så måste dock huvudparametern vara att så många som möjligt ska få ut något vettigt (kvalitet) av pengarna. Ett genomsnittligt besök på operan under 2009 kostade ca 1700 kr i subventioner – utan kapitalkostnaderna för ett 4-miljardershus..

Finns det någon som kan ge mig några riktiga argument för ett nytt operahus?

 

Andra som har åsikter om ett nytt operahus:

DN Debatt, Axess, Vänsterdebatt, Magnus Andersson, Moteld, På första tillslaget, Mats Berglund, Stadsflanören, Kulturbloggen, Teatermagasinet, Anders Flanking, Rasmus Liberal