Uncategorized


Hittills har den här bloggen legat på en wordpress.com-server. För att få tillgång till lite bättre verktyg så har vi flyttat bloggen till en wordpress.org-installation som ligger på ett webbhotell.

Med mina begränsade tekniska kunskaper kunde jag inte hitta något sätt att gratis peka om från osunt.wordpress.com till osunt.se. Det finns en betaltjänst för wordpress som kostar ca 100kr / år, men det känns lite överflödigt att ha en ompekning till den här lilla bloggen så det skippar jag. Tyvärr innebär det att RSS-prenumerationer måste uppdateras manuellt.

Alltså kommer osunt.wordpress.com att finnas kvar som en inaktiv sida medan osunt.se lever vidare.

Om det är någon som har tips om ett bättre sätt att hantera flytten så lägg gärna en kommentar!

Annonser

Även i mediarapporteringen börjar det bli tydligt att det finns en dubbel standard för Nordafrika och Arabiska halvön. Revolterna i Nordafrika är lätta för USA och EU att fördöma, men när demonstranter i Bahrain får sätta livet till, då är det svårare att vara kritisk – inte minst mot Saudi Arabien som beredvilligt bistod Bahrain i demonstrantjakten. Hillary Clinton försökte använda Iran-spöket som ursäkt, men självklart är det risken för att Saudi Arabien skulle avlossa oljevapnet som styr (oljevapnet är en term som jag lånar från Cornucopias utmärkta inlägg om det).

Hillarys man har som så många andra amerikanska presidenter uppmärksammat problemet med USAs beroende av Mellanösterns olja. Alla har också uttalat att de minsann skulle få ordningen på det hela. Att ingen varit i närheten av att lyckas visar hur svårlöst energifrågan är. Det är lätt att prata om förnyelsebara alternativ (inte minst nu efter kärnkraftsmällen i Japan), men så väldigt mycket svårare att leverera. Det finns med andra stor risk att USA och vi andra djupt oljeberoende kommer att avgiftas den hårda vägen.

Hur som helst, syftet med det här inlägget är egentligen att tipsa om det suveräna inslaget i the Daily Show, där en kavalkad av presidenter uttalar sig om oljeberoendet, vilket visar hur lite som hänt de senaste årtionden – trots att problemet varit högt på agendan ända sedan 70-talet.

Inslaget är inte nytt, så många av er har säkert redan sett det, men det är väl värt en repris!

http://www.thedailyshow.com/watch/wed-june-16-2010/an-energy-independent-future

Uppdatering: MP-språkrörskandidat besvarar inlägget och tar upp delar av den bristande logiken. Bara lite tråkigt o förutsägbart att det kom från MP. Det hade ju annars varit ett utmärkt läge för en centerpartist att visa framfötterna på miljöområdet. Fast det är klart – deras partipiska lär väl vina om det är någon som släpper på tekniknaivismen.

Eko-bloggen blev jag tipsad om ett helt osannolikt debattinlägg på SvD Brännpunkt.

Inlägget är signerat av chefen för Svenska Flygbranschen och miljöcheferna för SAS och Malmö Aviation. Det förekommer att miljöchefer har någon form av miljöintresse och kunskap om miljöfrågor, men det är inte helt ovanligt att de får använda sina kunskaper för att försöka måla deras verksamheter lite grönare än vad de är. Men ibland måste det vara rätt jobbigt..

”Vi räddar miljön genom att människor flyger” är både rubrik på inlägget och det budskap som man försöker krysta ut. Det är inte överraskande att logiken blir haltande, men lite effektivare gröntvättning borde man kunna prestera.

Första budskapet i inlägget är att skatter är ineffektiva för att minska volymen av flygresor: ”Men vägen till minskade flygutsläpp går inte via klimatskatter och passagerarskatter. […] Sett över tid har flygindustrin med jämna mellanrum påfört bränsletillägg på biljettpriset, inte vid något tillfälle har det fått människor att flyga mindre.”

Är detta inte ett att indirekt be om högre skatter? Det finns få branscher där man frivilligt skulle säga att högre skatter inte påverkar efterfrågan på tjänsterna eller produkterna! Alltså inte helt smart drag. Sen försöker artikelförfattarna slå knut på sig själva genom att säga att lönsamheten och därmed investeringstakten (i grön teknik) skulle påverkas negativt av skatter – trots att människor flyger lika mycket även om priset går upp..

”Att i det läget tro att skatter och pålagor är svaret på flygets utsläpp är att skjuta sig själv i foten, det skulle bara betyda att investeringstakten minskar och flygets gröna omställning försvåras.”

Om man bortser från det orimliga med ett grönt flyg så har jag svårt att se varför frivilliga investeringar i grön teknik skulle vara effektivare än ”klimatskatter” eller om utsläppsrättigheter införs. Ett styrsystem som premierar lägre koldioxidutsläpp och helt enkelt gör gröna investeringar mer lönsamma är givetvis mer effektivt! Även om det leder till högre priser och mindre flygande. I verkliga världen är flyget givetvis priskänsligt och det är där skon klämmer för branschen. Idag är ju flyget oerhört gynnat ur ett skatteperspektiv jämfört med andra transportslag och det är det som man vill slå vakt om. Författarna av inlägget försökte väl hälla lite vatten på den skattebrasa som ligger och pyr – men råkade ta olja istället!

_

Andra pärlor som jag inte kan låta bli att citera (kommentarer överflödiga):

Grön omställning för flyget förutsätter investeringar i miljöteknik, investeringar förutsätter lönsamhet, lönsamhet förutsätter att människor fortsätter flyga.”

”Vi kommer aldrig att kunna sänka flygets utsläpp med hjälp av straffskatter med mindre än att vi slutar flyga helt.”

”Svenskarna har sedan länge vant sig vid julresan till Thailand, affärsresan till Göteborg och weekendresan till London med goda vänner. Vi tycker att vi i Sverige ska kunna få fortsätta med det utan att få dåligt samvete. Det är något positivt, resande är en förutsättning för turism, handel och möten över gränserna”

_

Det finns även moderater som ser en poäng med att sluta skattesubventionera flyget:

Lars Hjalmered

Att det finns företrädare för MP (1, 2) och V som vill åtgärda missförhållandet är mindre överraskande.

Don Quijote och Jonny Fagerström har definitivt en hel del gemensamt.. (undrar bara vem som är hans Sancho Panza – och räddar Jonny ur alla tokigheter?)

Frågan är vad som ska få Jonny och hans gelikar att vakna upp ur mardrömmen där vindkraftverk förkroppsligar all världens ondska. Åtminstone kan man få intrycket att det är så de upplever det när man läser deras inlägg och kommentarer i ämnet. En sak är säkert – fakta hjälper inte! Det enda man kan göra är att se till att så få som möjligt drabbas av deras förbannelse.

Vi har tidigare visat hur illa Jonny Fagerström och Marian Radetzki räknar och inte minst vilken tråkig debatteknik Jonny använder sig av. Därför är det kul att se när deras fabulerande bemöts offentligt på ett bra sätt. Dessutom av personer (Tomas Kåberger och Lennart Söder) som har en betydlig bättre kunskap och auktoritet på området än vad pansarlöjtnant Jonny har. Eller som Ekologistas uttrycker det: ”Vem är mest trovärdig, professorn i elektriska energisystem eller överstelöjtnanten?”

Även Svensk Vindenergi hakar också på NyT-debatten

Uppdatering:

Stockholm Environment Institute publicerar en debattartikel i DN där de på ett bra sätt beskriver de stora miljöutmaningar som vi står inför och som är grundläggande för världens framtida ekonomi och säkerhet. Ett förslag för att få fart på området är att Sverige i regeringen ”tillsätter en ”chief scientist” som kan stå för nytänkande inom energi, livs­medelsförsörjning, ekonomi och förvaltning”. Det behövs! Det nämns klokt nog inget direkt tillväxtkritiskt i artikeln. Läser man mellan raderna är det dock ganska uppenbart.

Även sossarnas mest länkade bloggare Peter Andersson” visar på insikter om vikten av ett verkligt hållbart samhälle (inte bara grönmålat). Att han inte kan låta bli att koppla en omställning till ökad tillväxt följer partinormen, men ändå. För min del kan vi gärna prata om att omställningen leder till skyhöga tillväxttal, så länge det genomförs konkreta åtgärder som ger den skjuts mot omställning som behövs.

 

Som en reflektion över valrörelsen skrev jag ett inlägg med bla följande text:

”… Däremot har även MP haft svårt att sjunga ut i valrörelsen. Säkert hämmade av samarbetet med S, men också för att den bärande idén för framtiden inte är tydligt formulerad (jag tror att V är i stort sett samma position). Ett exempel är diskussionen om tillväxtfrågan som beskrivs på bloggen strötankar och tendenser. Om MP väljer att staka ut sin egen bana så har de potential att bli ett betydligt större parti (som i tex Tyskland) med åtminstone en femtedel av väljarna bakom sig.”

Det verkar som om det börjar röra på sig nu. Först skrev Gustav Fridolin ett inlägg på DN debatt där han positionerar MP i mitten med de möjligheter det innebär att plocka de röster som S förlorat och några till. Frågan är om det är på bekostnad av en långsiktig miljö- och tillväxtpolitik, eller om han tänker sig samma knep som Moderaterna. Eller ”det nya arbetarpartiet som vill bevara välfärdssamhället”, men som i praktiken kör klassisk moderat sänk-skatten-o-öka-klyftorna-politik.

Andreas Schröder (styrelseledamot i Grön Ungdom) replikerar Gustav i DN och pekar på svårigheten att ha en rimligt tillväxtkritisk politisk hållning och samtidigt sträcka ut handen till borgerligheten. Det kan kännas lite politiskt osmidigt att lyfta frågeställningen i media istället för att hantera det internt, men som Andreas skriver på sin blogg så är det fyra år till nästa val. Jag passar i den frågan. Dock har Andreas rätt i att det händer betydligt mer på vänsterkanten när det gäller ifrågasättandet av status quo i tillväxtfrågan.

Inom S är det lite tabu att vara tillväxtkritisk, men det finns en del bloggdiskussioner där tillväxten definieras så att det i praktiken ändå innebär vad jag skulle kalla tillväxtkritik, tex av Lena Sommestad som menar att ”Hållbar utveckling ska vara målet för den ekonomiska politiken och som ifrågasätter BNP-måttet. Att Lena vänder sig mot att hon ansetts förespråka nolltillväxt visar hur känslig frågan är i S. Jag tänkte också länka till en kommentarsdialog på Marika Lindgren Åsbrinks sida, där jag vill minnas att det fanns en ganska tillväxtkritisk definition av tillväxt, men tyvärr så har flera kommentarer försvunnit. Kajsa Borgnäs (fd ordförande S-studenter) är mer rakt på sak.

Kanske finns det därför en poäng för MP (och S) med att hålla en låg profil när det gäller tillväxtkritik. Det är lätt att se vilken propagandaapparat som skulle rulla igång om ifrågasättande av tillväxt skulle föras fram som en valfråga. Möjligen mer strategiskt att sjunga tillväxtens lov, men omdefiniera begreppet och sen se till att driva konkreta åtgärder som driver uthållig tillväxt (oavsett hur det påverkar BNP..).

Gör som Moderaterna!

 

Kul att höra en vettig genomgång av Peak Oil på Sveriges Radio. Visserligen Klotet, men ändå. Bra genomgång av: IEA:s senaste uttalanden, vad Kjell Aleklett tycker om deras platåtänkande, samt uttalande från Gunnar Agfors (veteran i oljebranschen) om hur uppblåsta OPECs siffror över reserver är.

Alltid en början till lite mer uppmärksamhet.

Gustav Fridolin går ut hårt i DN debatt. Som den stjärna och självskrivna språkrör han är så har han redan börjat presentera riktlinjerna för hur han ser att MP ska utvecklas (med honom i spetsen får man förmoda).

Men framförallt målar han upp MP som det breda alternativet – den nya folkrörelsen: ”för alla som tror på politiken och framtiden. […] Det är min övertygelse att den politiska kraft som intar en sådan bred mittposition kommer att utgöra 2000-talets motsvarighet till 1900-talets folkrörelsepartier.”

Helt enkelt ett MP som det nya folkrörelsepartiet, med potential att plocka röster från höger – tex de som S har slarvat bort till alliansen? Undrar vad S tycker om den utmaningen?

I våra svenska öron kanske det låter lite väl kaxigt. Men vi behöver inte gå längre än över Östersjön för att hitta Die Grüne som under 2010 har hamnat i nivå med SPD (tyska S). Båda partier fick runt 24% i opinionsundersökningar som gjordes i september 2010. Och det tyska miljöpartiet har mer än dubblat sitt stöd jämfört med 2009 – SPD ligger ganska stabilt. Jag gissar att en och annan miljöpartist (Gustav?) känner sig inspirerad av de tyska kollegornas framgångar.

Vi får hoppas att Gustav trots mittenspåret kan fortsätta på den upplysta vägen mot ett hållbart samhälle, vilket han tidigare gett uttryck för på olika sätt, tex genom att stå bakom Steg 3.

Peter Andersson (S) och Birger Schlaug kommenterar också.

Uppdatering: Jag ser att Jonas Sjöstedt också positionerar sig som blivande partiledare (i Aftonbladet).. Intressant att han lyfter fram klimatfrågan lite extra. Kan kanske få mer gemensamt med MP än vad de haft tidigare även om Jonas på sin blogg inte jublar över att Gustav flörtar med mitten.

Nästa sida »