Osunt flyttar till webbhotell

Hittills har den här bloggen legat på en wordpress.com-server. För att få tillgång till lite bättre verktyg så har vi flyttat bloggen till en wordpress.org-installation som ligger på ett webbhotell.

Med mina begränsade tekniska kunskaper kunde jag inte hitta något sätt att gratis peka om från osunt.wordpress.com till osunt.se. Det finns en betaltjänst för wordpress som kostar ca 100kr / år, men det känns lite överflödigt att ha en ompekning till den här lilla bloggen så det skippar jag. Tyvärr innebär det att RSS-prenumerationer måste uppdateras manuellt.

Alltså kommer osunt.wordpress.com att finnas kvar som en inaktiv sida medan osunt.se lever vidare.

Om det är någon som har tips om ett bättre sätt att hantera flytten så lägg gärna en kommentar!

 

Uppsalainitiativet dominerar

Jag brukar försöka låta bli att skriva inlägg som bara tipsar om andra bloggares inlägg, men den här gången måste jag göra ett undantag.

Utmärkta Uppsalainitiativet (”för dig som inte vet bäst själv”) har skrivit en läsvärd debattartikel där de uppmärksammar tre forskare som är profilerade – och jobbar hårt – som klimatförnekare. Dessa tre forskare hade också en framträdande roll på den tiden när liknande desinformerande pågick för att framställa passiv rökning som ofarligt.

Jag tror inte att det främst är lobbyismpengar som är den drivande kraften för de utpekade forskarna och andra i samma situation.  Istället är det människans naturliga konservatism som gör det svårt att ta till sig något som vänder upp och ner på alla djupt präglade föreställningar och beteenden. Det som dock kan ge oss ett litet hopp i klimatfrågan är hur snabbt den allmänna uppfattningen ändå kan ändra sig när det väl tar fart. Jag har tagit upp ämnet tidigare. Ett av de bästa exemplen är den här barnpornografiska reklamen som idag skapar allt annat än positiva associationer!

 

Nicole Foss i Malmö

Precis som när Tim Jackson var på föreläsningsturne i Sverige så fick Malmö äran att vara den första anhalten för Nicole Foss Sverigesväng. Fru Foss gjorde en stabil presentation – det märktes att hon kört den några gånger tidigare. Inramningen var dock lite mer amatörmässig och antalet besökare betydligt färre (uppskattningsvis 75-100) än när Tim höll hov.

Budskapet som levererades innehöll inte några större överraskningar. Det handlade om credit crunch i oskön förening med minskande tillgång till energ och hur det påverkar vår värld.

När det gäller energin så hade Nicole några tydliga bilder som visar på problematiken, tex hur upptäckten av nya oljekällor har avtagit (se bild) och en Hubbert-kurva som visade på hur nedgången av tillgänglig utvinningsbar nettoenergi accelereras pga avtagande Energy Return On Energy Investment (bra genomgång av begreppet finns här).

Den internationellt höga skuldsättningsnivån jämfördes med klassiska bubblor. Nicole tog upp att det internationella kreditsystemet var en hårsmån från kollaps under 2008, men att de statliga ingrepp som gjorts därefter för att hålla igång ekonomin endast skjuter upp den oundvikliga kraschen. Presentation hade på det här området kompletterats med en del Sverige-specifik info, inte minst ett diagram som visar Sveriges tråkiga placering på bostadsbubbelrankningen. Något roligare att diagrammet hade hämtats från bloggrannen Cornucopia!

Generellt vilade det en rätt tung domedagsstämningen över presentationen, då inget mindre än en samhällskollaps är att vänta. För att punktera bubblan menade Nicole att man ska tillbaka till en ekonomisk nivå som gällde 30-40 år sedan (när kreditbubblan började blåsas upp) och att det inte går att pysa ut luften kontrollerat. Den huvudsakliga risken med processen är att den kan leda till kontraproduktiva psykologiska reaktioner med fascistiska politiska strömningar som följd (Sarah Palin och Glenn Beck nämndes som potentiella potentater i USA..).

Visst är det ett möjligt scenario som det är bra att vara medveten om, men som jag ser det så finns det mycket som talar för att det finns fler nyanser på skalan. Åtminstone för oss som lever i samhällen där det finns ekonomiska marginaler. En fördubbling av energi eller livsmedelspriser slår betydligt hårdare i andra delar av världen (bra exemplifiering finns på bloggen ”Livet efter oljan”).

Under frågestunden dök det upp några frågor av typen – ‘men har du tänkt på den här möjligheten till energiutvinning, kommer inte den att förändra allt?’. Det var tydligt att Nicole rörde sig på hemmaplan i dessa frågor och kunde med tydlig expertaura enkelt avväpna frågeställaren.

Hursomhelst var det en mycket intressant presentation och om inte familjen hade kallat där hemma så jag gärna fortsatt diskussionen över en öl som Nicole och hennes vapendragare med emfas bjöd in till!

Turnén fortsätter med stopp i Göteborg, Uppsala och Stockholm- mer info på medarrangören Effekts hemsida. Rekommenderas!

Miljöpartiet är med på en hörna och arrangerar en Riksdagsföreläsning (precis som när Tim Jackson var här). Skulle vara intressant att höra om det är några riksdagspolitiker som dyker upp och om hur de reagerar.

 

Kommer frälsaren från Italien?

Är det verkligen möjligt? Italien – landet där maffian fortfarande har ett stort inflytande i samhället. Landet där Berlusconi är den premiärminister som suttit längst. Och inte minst landet som gjorde tutt-tv till ett begrepp. Tänk om det ändå är så att frälsaren som ska lösa våra energiproblem verkar i detta land?

Alla som har slängt ett öga i Ny Teknik på sistone (Cornucopia kommenterar) har säkert läst om Andrea Rossi och hans E-cat som skulle kunna vara lösningen på världens energiproblem – om det fungerar och går att skala upp.. Det är fortfarande lång väg kvar, men att döma av artiklarna och kommentarerna  i Ny Teknik så går det inte att än så länge klassa det som bluff. Vi får se hur det går.

Ett annat italienskt stjärnskott (?) i energibranschen är det i Sverige något mindre uppmärksammade KiteGen. Deras teknologi är lite enklare att förstå sig på. Det handlar om att dra nytta av de starka luftströmmar som finns på riktigt hög höjd. Istället för att använda vindkraftstorn så tänker de sig att komma åt vinden med drakar i långa linor som därmed kan nå mycket högre. Vinden drar upp drakarna och kraften överförs till generatorn på marken. Styrning av drakarna gör att de sjunker när de har nått maxhöjd och en ny cykel påbörjas. Den starka vinden på några tusen meters höjd i kombination med att generatorn står kvar på marken gör att det ska bli en mycket bra EROIE (uppskattat >100). Byggandet av en prototyp har kommit igång.  På The Oil Drum har det rapporterats från projektet. Även Bill Gates har funderat på höghöjdsvindkraft och har frågat sig varför David McKay (författare till den utmärkta Sustainable Energy Without the Hot Air) inte tog upp det som en potentiell energikälla. Grundaren till KiteGen kommenterade också.

Precis som E-Cat så är KiteGen nära en prototyp som ska visa om tekniken håller. Någon detaljerad info om när testkörningar ska påbörjas och vara avslutade har jag inte hittat, men de senaste bilderna visar att själva anläggningen är på plats.

Både historien och samtiden kryllar av ambitiösa energiproduktionsprojekt baserade på mer eller mindre revolutionerande idéer. Den gemensamma nämnaren är att de har slukat mycket pengar och ytterst sällan kommit i mål. Att bara utveckla landbaserad vindkraft från prototypproduktion till industriell skala tog ca 30-40 år. Sannolikheten att det dyker upp en revolutionerande teknik som vänder upp och ner på energivärlden är låg, men visst hade det varit fantastiskt!

 

Oljan och presidenterna

Även i mediarapporteringen börjar det bli tydligt att det finns en dubbel standard för Nordafrika och Arabiska halvön. Revolterna i Nordafrika är lätta för USA och EU att fördöma, men när demonstranter i Bahrain får sätta livet till, då är det svårare att vara kritisk – inte minst mot Saudi Arabien som beredvilligt bistod Bahrain i demonstrantjakten. Hillary Clinton försökte använda Iran-spöket som ursäkt, men självklart är det risken för att Saudi Arabien skulle avlossa oljevapnet som styr (oljevapnet är en term som jag lånar från Cornucopias utmärkta inlägg om det).

Hillarys man har som så många andra amerikanska presidenter uppmärksammat problemet med USAs beroende av Mellanösterns olja. Alla har också uttalat att de minsann skulle få ordningen på det hela. Att ingen varit i närheten av att lyckas visar hur svårlöst energifrågan är. Det är lätt att prata om förnyelsebara alternativ (inte minst nu efter kärnkraftsmällen i Japan), men så väldigt mycket svårare att leverera. Det finns med andra stor risk att USA och vi andra djupt oljeberoende kommer att avgiftas den hårda vägen.

Hur som helst, syftet med det här inlägget är egentligen att tipsa om det suveräna inslaget i the Daily Show, där en kavalkad av presidenter uttalar sig om oljeberoendet, vilket visar hur lite som hänt de senaste årtionden – trots att problemet varit högt på agendan ända sedan 70-talet.

Inslaget är inte nytt, så många av er har säkert redan sett det, men det är väl värt en repris!

http://www.thedailyshow.com/watch/wed-june-16-2010/an-energy-independent-future

 

Energiproduktionen i Tyskland

Oavsett var slutnotan landar när de japanska kärnkraftshaverierna summeras, så kommer den globala utbyggnaden av kärnkraft att få sig en ordentlig törn. Både Flute och Cornucopia har skrivit bra inlägg om detta. Men även med optimistiska (innan Fukushimakatastrofen) utbyggnadsplaner för kärnkraften så skulle det vara en stor utmaning att ersätta fossilenergin med bara kärnkraft.

Alltför ofta är energidebatten i Sverige strikt begränsad till hur vi i vårt land ska lösa våra problem. Samtidigt tenderar man att glömma bort hur otroligt privilegierade vi är med vattenkraft som står för nästan hälften av elproduktionen och dessutom omfattande biobränsleresurser. Oavsett hur bra förspänt vi har det i Sverige så är energiförsörjningen en global fråga där Sverige inte kan leva isolerat från omvärlden och allra minst från EU där tredje marknadsdirektivet driver på för en integration av energimarknaderna, vilket på sikt kan ge effektivare fördelning/lastutjämning av produktion och efterfrågan (inte minst viktigt med en ordentligt utbyggd vindkraft).

För att ge perspektiv på situationen i Sverige så kommer här en översikt av läget i Tyskland. Nästa gång det gnälls över att elpriserna i Sverige är höga – extrapolera situationen i Tyskland några år framåt i tiden, konstatera att det inte är bättre ställt i de andra stora EU-länderna och inse att energin fortfarande är riktigt billig.

Följande tabell visar hur Tysklands elproduktion är sammansatt:

Energieträger	2007 Mrd. kWh	2008* Mrd. kWh	2009* Mrd. kWh
Braunkohle	155,1	150,6	146,5
Kernenergie	140,5	148,8	134,9
Steinkohle	142,0	124,6	109,0
Erdgas	75,9	86,7	77,0
Mineralöl	9,6	9,2	12,5
Wasserkraft	28,1	26,5	24,5
Windkraft	39,7	40,6	37,8
Übrige	46,4	50,3	54,6
Bruttoerzeugung	637,3	637,3	596,8

Kärnkraften (2009) utgör ca 23% av den totala produktion. Förnybar energi (inklusive vattenkraft) ca 10%. Redan innan smällen i Japan så var den allmänna opinionen betydligt mer kärnkraftskritisk, vilket gjorde att branschen fick bjuda till ordentligt för att få igenom en livstidsförlängning (dock ordentligt begränsad). Som reaktion på händelserna i Japan har regeringen uttalat att man vill backa  överenskommelsen om livstidsförlängning och också omedelbart stoppa driften av de äldsta anläggningarna. Allmänhetens inställning har också svängt från kärnkraftskritisk till väldigt kärnkraftskritisk. Enligt opinionsundersökningar vill mellan 53-60 % av tyskarna att deras kärnkraft stängs ner så snabbt som möjligt! Detta påverkar dock bara i det korta perspektivet eftersom det har funnits politisk enighet om att fasa ut kärnkraften på längre sikt (någon gång på 2020-talet om jag kommer ihåg rätt).

Tyskarna har visserligen fått upp vindkraftproduktionen ytterligare någon procentenhet sedan 2009, men det är lång bit kvar till en koldioxidfri elproduktion 2050, vilket regeringen har satt upp som mål.

Om vi tar en titt på den totala energimixen (alltså inte bara elproduktion), så ser det ännu besvärligare ut. Visserligen är siffrorna några år gamla(2005), men utan kärnkraften så var det inte mer än 1,2%-4,7% (beroende på hur mycket av posten Övrigt som är biobränsle) av det totala energibehovet som produceras koldioxidfritt.

Kärnkraftens leverans av 12,5% av det totala energibehovet är såklart inte allena saliggörande, men visst hade det underlättat en del. Om man försöker göra en rationell bedömning av riskerna med kärnkraft så är det trots allt (Tjernobyl, etc) inte många dödsfall / TWh jämfört med andra energislag. Men kärnkraftsolyckor är så oerhört mycket mer dramatiska än andra. Den psykologiska effekten av det latenta svårgripbara hotet av strålningsrisker i kombination med associationer till kärnvapen gör att man tenderar att överskatta de faktiska riskerna.

Tyskar har en förmåga att leverera vad de föresatt sig att göra, men den här gången kan det bli svårt..

	2007	2008*	2009*
Energieträger	Mrd. kWh	Mrd. kWh	Mrd. kWh
Braunkohle	155,1	150,6	146,5
Kernenergie	140,5	148,8	134,9
Steinkohle	142	124,6	109
Erdgas	75,9	86,7	77
Mineralöl	9,6	9,2	12,5
Wasserkraft	28,1	26,5	24,5
Windkraft	39,7	40,6	37,8
Übrige	46,4	50,3	54,6
Bruttoerzeugung	637,3	637,3	596,8

 

Högerextremister och islamisters gemensamma nämnare

Då var det dags för ett ämne utanför bloggens huvudfåra.

Under de senaste åren har det uppmärksammats allt mer att judar i Malmö känner sig utsatta och förföljda. Jag måste erkänna att jag från början hade lite svårt att ta rapporteringen riktigt på allvar. Visst kan Gaza-invasionen skapat en hel del hatkänslor med irrationellt beteende som följd, men min spontana reaktion var att så väldigt omfattande kan det väl ändå inte vara.

Nyfiken på hur svenska islambloggare ser på saker och ting fick mig att leta upp och börja läsa några sådana. Den första jag hamnade på var en blogg som verkade ge ett seriöst intryck med långa artiklar om utvecklingen i mellanöstern. Men ganska snabbt började det dyka upp ett genomgående tema, ungefär såhär – om det inte hade varit för de illasinnade sionisterna så hade situationen i Mellanöstern varit mycket bättre. Och inte bara där utan i hela världen, förutom i Iran där man är på god väg att bygga upp idealsamhället! Om någon lite försynt påpekar att Iran kanske inte verkar så fantastiskt mysigt (tex om man hänvisar till Transparency Internationals bild av korruption i Iran som jag gjorde) så bemöts man ofelbart av svaret att man inte kan lita på propagandan från sionistiskt styrda organisationer! Begreppet NWO dyker givetvis också upp i den konspirationsteoretiska världsbilden som framträder. Att det länkas till nationell.nu (högerextrem sida) trodde jag först var någon form av ironi. Men även om nationell.nu inte har mycket till övers för muslimer och islam så upptäckte jag att islamisterna (eller vad vi nu ska kalla dem) har tagit över nationalisterna/högerextremisternas bild av judarna.

Min diagnos är att denna islambloggare har hamnat i ett sektliknande extremisttänkande där all fakta som inte stämmer överens med den egna världsbilden snabbt och enkelt sorteras bort som irrelevant (ytterligare ett exempel på speciell diskussion).

Detsamma kan sägas om en annan islamblogg som i mångt och mycket delar världsbilden ovan, (hurra för Iran!) men som har en något mer religiös profil. På bloggen finns det ett inlägg som förklarar trafficking och prostitution med den: ”liberala sex kulturen och det moraliskt förfallna samhälle vi lever i idag”. Här kan vi prata moralkonservativt och inte så lite jämställdhetsfientligt (inte minst i efterföljande diskussion).

Ett annat exempel är kulturvärldens tidigare favoritmuslim Mohamed Omar som gått och blivit extremist. Även hans blogg visar samma tydliga tecken som bloggarna ovan. Läs mer om M O på Newsmill.

De omnämnda bloggarna är inte på något sätt våldsförespråkare, men när personer som kan formulera sig väl har dessa värderingar så är det ett tecken på att det också finns andra mer våldsbenägna islamister med ungefär samma världsbild. Alltså är det ganska sannolikt att situationen för judar i Malmö är betydligt besvärligare än vad åtminstone jag trodde från början.

En annan intressant aspekt är att även moderata och sekulära muslimer känner sig utsatta för de extrema islamisternas hat.

Ulf Nilsson i Expressen skriver att Sverige och svenskarna befinner sig i ett krig mot muslimerna. Jag skulle snarare vilja säga att Sverige och svenskarna (invandrare inkluderade) bör fortsätta att kämpa mot okunniga, intoleranta, bakåtsträvande grupperingar, som man länge gjort med tex vänster- och högerextrema, men också med religiöst konservativa. Islamisterna är ytterligare en gruppering att lägga till på listan, varken mer eller mindre.

,____

Här är några andra exempel på islambloggar där det finns ett och annat som kan få vän av ordning att haja till: Noorislam, Seende, Ledaren, Min Hijab

För övrigt bör den första åtgärden vara att sätta stopp för religiösa friskolor, vilket tas upp i flera inlägg på Lindenfors blogg.

 

Tillväxtdiskussion i Filosofiska rummet – P1

Jag lyssnade på Filosofiska rummet där man diskuterade ”Tillväxten och det hållbara välståndet”. Tim Jacksons bok var ett underlag i diskussionen som fördes av Kenneth Hermele (humanekolog och ekonom), Johan Norberg (författare/debattör associerad till Timbro o liknande) och den mindre kända Gunilla Andersson (Glokala tankekedjan). Diskussionen gav en bra bild av hur det låter när man ställer det naturvetenskapliga/ekologiska perspektivet mot det ekonomiska/marknadsinriktade. Kenneths kunskaper om de ekologiska systemens begränsade resurser får Johans marknads- och teknikoptimism att falla ganska platt. Här är några ordväxlingar (ungefärliga) från programmet:

Kenneth poängterade att det ekologiska systemets begränsningar överskrids redan idag och hur den starka tillväxten i tex Indien och Kina förvärrar situationen ytterligare. Han nämnde också att det finns många möjligheter att förbättra situationen (tex global vegetarianism), men menade att det inte är sannolikt att så mycket av det kommer att genomdrivas.

Johan höll med om att det är viktigt att sätta ramar (politikeruppgift) för vad som är miljömässigt rimligt (dvs internalisera miljökostnader) och menade att det då går att nå resultat. Framförallt när tillväxt och ökat välstånd gör det möjligt att lägga de resurser som krävs på miljöförbättringar. Johan exemplifierade med de lokala förbättringar (tex sjöar) av miljön som skett i Sverige.

Kenneths svarade ”du lider av någon sorts blindhet Johan” och att utrikeshandel gör att man flyttar problemen. I stort sett har man antingen ökat miljöproblemen i Sverige eller flyttat till andra länder som tex Kina.

När det gäller möjligheterna med grön teknologi så exemplifierade Kenneth med att västvärlden har blivit mycket effektivare på att använda resurser per BNP-krona, men att den totala belastning har ökat pga omsättningsökning. Den absoluta (verkliga) miljöbelastningen har alltså blivit värre trots effektiviseringen. Relativ avlänkning (tillväxt frikopplad från ökade miljöproblem) finns alltså men inte absolut avlänkning.

När det gäller synen på vad man göra åt situationen så poängterade Kenneth att hans syn var realistisk (inte pessimistisk). Kenneth menade att vi måste inse att vi står inför betydande miljöproblem (tex temperaturhöjning på 3-4 grader istället för målsättningen på 2 grader) som vi måste försöka begränsa skadorna av och hoppas att effekterna inte blir alltför katastrofala. Krismedvetenheten är helt enkelt inte tillräckligt utvecklad för att vi ska genomföra de genomgripande förändringar som skulle krävas för att hantera miljö/resursproblemen.

Johans bild var som väntat betydligt mer optimistisk / naiv: ”… pessimism om teknikens utveckling som inte har sin grund i de senaste 200 årens utveckling. Jag vet inte om jag är nostalgisk kring industrihistorian eller om jag läst för mycket science fiction. Jag skulle bli förbluffad om vi om 100 år inte har de tekniska lösningarna som krävs.”

Tänk vad skönt att vara tekniknaivist. Bara att sluta oroa sig, luta sig tillbaka och låta den tekniska utvecklingen sköta jobbet. Riktigt roligt blir det förstås när tekniknaivister försöker bli konkreta och förklara hur det ska gå till. Med tanke på hur dominerande det tekniknaivistiska/tillväxtfokuserade perspektivet är så finns det mycket som talar för att Kenneth har rätt i sin bild. Vi kommer helt enkel få inrikta oss på att vi kommer slå huvudet i systemtaket och bara hoppas att det inte gör alltför ont.

 

Sluta snacka – dax att leverera

Det finns en politiskt ofta uttalad vilja att hantera de miljöutmaningar som världen står inför. Vanligt är tex att prata om en reducering av koldioxidnivån med 80-95% fram till 2050 (Moderaternas vision är till och med nollutsläpp!). Lyckligtvis är 2050 så långt fram i tiden att det är lätt att lämpa över ansvaret på framtida politiker. För när det gäller konkreta åtgärder så har det visat sig vara mycket svårare. Ur ett svenskt perspektiv brukar följande två ursäkter användas:

– med ökad tillväxt får vi råd att göra mer. Alltså måste vi först och främst fokusera på tillväxten, så löser sig det andra. Återigen ett exempel från moderaterna: tillväxt för ett bättre klimat (läsvärd kommentar finns här)

– att det lönar sig mycket bättre att fokusera på miljöproblemen i andra länder där det ger bättre avkastning. Sverige är ju redan så bra. Här kan också konkurrensargumentet komma in, dvs att Sverige inte får försämra sin internationella konkurrenskraft. Det bekymrar tex Sverker Martin-Löf.

Låt oss anta att visionen om nollutsläpp 2050 inte bara är vackra ord utan något som man också ska försöka uppnå. Vad krävs då? För att nå 95% lägre nivå 2050 jämfört med 2011 så krävs en årlig minskning på ca 7,5%! Visserligen kan man diskutera om det inte vore rimligt med en linjärt avtagande nivå, men även om vi räknar linjärt och säger att dagens utsläppsnivå på ca 10 ton (alltså inklusive utsläpp utomlands som drivs av svensk konsumtion) ska bli noll till 2050 så måste vi kapa utsläppen med ett ton per mandatperiod. Så när det är dags för val är det enkelt att stämma av med sittande regering om de är on track eller inte. Om det finns något parti som menar allvar med att reduktion av CO2-utsläpp då måste man ha en stenhård uppföljning på utsläppsnivåer och säkerställa att minskningarna följer den kurva som man planerar för att nå målet 2050.

Vi kan konstatera att det i dagsläget inte finns mycket tryck på den enskilda individen att reducera sitt fotavtryck. Det är också klart att så länge det bara är idealister och självspäkare som är motiverade att ställa om till en verkligt hållbar livsstil så kommer det inte att ge någon större effekt på helheten.

Det som behövs är helt enkelt ordentliga ekonomiska incitament. Det har diskuterats många olika varianter. I Sverige finns det idag en koldioxidskatt (för fordon och energiproduktion) som har gjort mycket för att vi fått en vettig utbyggnad av fjärrvärme. Det finns också ett certifikatsystem för energiproduktion som stimulerar utveckling av förnyelsebar energi. På europeisk nivå finns ett system för utsläppsrättigheter som också ska sätta press på koldioxidutsläppen från industrin (än så länge har det dock inte haft någon större effekt). Detta är visserligen bra system som säkert kan ge resultat om man skruvar åt kraven ordentligt och utökar omfånget. Det faktum att man beslutar bygga Förbifart Stockholm trots att antalet miljövänliga transporter (alltså verkligt miljövänliga, inte etanoldrivna) 2020 inte beräknas uppgå till mer än 1,1% visar tydligt att dagens system är alldeles för kravlöst. Det finns dock ett område som helt saknar incitament för miljövänligt agerande – konsumtion (mat, kläder, prylar, etc) vilket ju också står för en betydande del av utsläppen. Även här skulle skattebaserade incitamentsmodeller behövas. För att få garanterad effekt, så kan en ransoneringsmodell tillämpas. Det finns många som har funderat och skrivit om ransonering – eller individuella utsläppsrättigheter (lite mer marknadsanpassad terminologi). Effekt har en bra sammanställning.

Vilka styrmedel som ska göra jobbet är en fråga som jag med varm hand överlåter åt politiker. Det viktiga är att de finns en tydlig uppföljning som visar om åtgärderna är tillräckliga eller inte.

Alltså, kom ihåg: det är ett ton CO2 per mandatperiod som ska bort!

 

Vad kostar det orangea kuvertet?

1994 beslutade riksdagen om en pensionsreform. Man insåg att det gamla ATP-systemet höll på att bli för dyrt och ändrade systemet till att vara premiebaserat i stället för förmånsbaserat.

För att opinionen inte skulle bli för stark mot försämringen för framtida pensionärer lockade man med “premiepension”, 2,5% av inkomsten skulle avsättas till en individuell fond som man fick placera efter eget huvud.

Staten lyckades alltså med att skjuta över hela risken avseende framtida avkastningar till folket. Genom införandet av premiepensionen individualiserades även en del av risken, alltså det är ditt eget fel (genom dåligt fondval) om du får låg pension.

Det finns helt klart fördelar med en förmånsbaserad pension (du får xx% av din lön när du går i pension) utan en premiebaserad (du får xx% av din livsinkomst +/- avkastning). När det gäller de 2,5 % premiepension så kan man misstänka att det fanns taktiska och ideologiska skäl till införandet (typ, vi måste sälja in det på något sätt och valfrihet är alltid bra), men något strukturellt skäl till att låta alla inkomsttagare förvalta en del av sina pensioner finns inte!

Om nu kapitalförvaltning är en skicklighetssport (det vore intressant att pröva det i HD…) så borde det väl finnas de som är mer kvalificerade än genomsnitts-inkomsttagaren. Resultaten från de som försökt med aktiva val övertygar ju inte heller.

Även effektivitetsmässigt är det högst diskutabelt. Är det verkligen befogat att 5,8 miljoner människor ska sitta och fundera över börsutvecklingen i Kina, eller oljeprisets riktning? Enligt vissa s.k. experter bör man titta över sina fondval en gång per kvartal. Om man ägnar ca 9 sekunder åt var och en av de 806 premiepensionsfonderna (dvs totalt 2 timmar) för att göra ett intelligent val så innebär det att det totalt läggs ner 46,4 miljoner arbetstimmar på fondval om alla följer råden att göra ett “aktivt val”.

Det motsvarar ca 28000 helårsarbeten, om vi räknar med en timkostnad på 150 kr så blir den årliga kostnaden ca 7 miljarder. Oräknat denna kostnaden så har ”soffligarfonden” varit bättre än snittet av de aktivt valda fonderna 6 av 10 år. Jag tror att tiden/pengarna kan användas bättre.

Under 2009 behövde pensionsmyndigheten dessutom 451 miljoner för att administrera systemet  och fondbolagen tog ungefär 1 miljard för att “förvalta” sina fonder. Sen finns det ju ett antal lycksökande rådgivare som mot en nätt avgift så gärna hjälper till med det aktiva valet och ”sätter guldkant på pensionen”

Summa summarum så lägger alltså en massa människor ner en massa tid i onödan på att aktivt välja ppm-fonder. Fonderna tar sedan betalt för att placera pengarna men gör det inte bättre än genomsnittsavkastningen (via Morningstar kan man själv konstatera att endast 19 av 94 sverige-fonder har gått bättre än Avanza Zero räknat på tre år, vilket är ett ganska sannolikt utfall om bara slumpen är inblandad).

Det är dags att lägga ner PPM.